I lördags 5 juni sprang jag Stockholm Marathon. Inför detta lopp gjorde jag en test av banan den 3 juni och då delen från Söder Mälarstrand till stadion. Anledningen var att testa Västerbron, det har ju pratats mycket om Västerbron som en av de värsta backarna. Som jag skrev efter denna test tyckte jag att Västerbron inte var något konstigt. Den 3 juni gjorde jag i och för sig Västerbron bara en gång och då efter ca 2 km, så trött var jag inte. När jag sedan gjorde Stockholm Marathon så upplevde jag samma erfarenhet som när jag testsprang Västerbron. Andra varvet måste ju bli jobbigare. Men ack, det var samma erfarenhet som tidigare. Ca 500 meter lätt uppför och sedan 500 meter nedför till Rålambshovsparken. I övrigt var några lätta uppförslutor, exv Odengatan efter Sveavägen. Dessutom några smärre nivåskillnader vid uppfarten till Västerbron och vid några andra ställen som jag nu inte kommer ihåg var det var.
Döm om min förvåning när jag sent på lördagskvällen tittade på inspelningen av TV4:as sändning från loppet. Vad pratade man om, jo alla backar. Dessutom backa som jag inte upplevde som backar, nämligen utmed Torsgatan och andra ställen. Men varför allt detta snack om backar oavsett vilket lopp det gäller. Alla vet ju att banprofilen är olika på ett lopp som inte går på en idrottsarena.
Allt detta prat om backar ger ju bara negativa tankar och negativa tankar vet vi ju kan fördärva ett långlopp. Var i stället mentalt förberedd att ett lopp har sin banprofil och lägg upp loppet efter den eller om man inte vet hur banprofilen exakt är, löp i stället efter vad du ser och känner och sluta tänka på att nu kommer den backen och den backen osv.
