Vilken häftig upplevelse att för första gången springa
Stockholm Marathon.Har funderat under flera år att göra Stockholm Marathon, men inte vågat. Det känns så stort, många deltagare och mycket publik. Men det som varit det största problemet är det där att klara "snörena" och risken att blir tagen av banan. Men i år 2010 bestämde jag mig att göra ett försök. Själva längden på loppet har inte oroat mig. Har gjort flera lopp över 4 mil. Har tränat mycket i år, från december 2009 till 3 juni 2010 har jag avverkat 134 mil, där den samlade tiden har givit en snittid på 7,25 minuter. Vid Lidingö Ultra den 8 maj hade jag vid 42,2 km en tid på 5,25, detta stärkte mig att kunna göra Stockholm Marathon runt 5,15.
Att stå bland ca 20 000 löpare på Lidingövägen var häftigt. Man såg bara ett hav med folk (se bilden ovan).
Loppet då. Första milen följde jag med löparna runt mig och första milen gick på 1,07,49. En tid som jag haft vid de millopp jag sprungit. Vid 21,1 hade jag 2,28,19 vilket var ca 9 minuter bättre än schemat för en tid på 5,15. Hade en lite svacka mellan 30 och 35 km, tappade några minuter där. Västerbron som jag skrev lite om när jag prövade på denna den 3 juni när jag hämtade min nummerlapp upplevde jag inte som jobbig. Första varvet var det många löpare. Jag följde mitt schema att gå snabbt upp till toppen och sedan löpa nerför. På andra varvet var det samma strategi, nu var det lite färre löpare som också var trötta så jag gick för ett stort antal löpare uppför och sprang också förbi många nerför. En lite obehaglig upplevelse fick jag och säkert alla löpare, det var när vi passerade över den tillfälliga bro som finns vid Söder Mälarstrand. Med alla löparna på bron så började den skaka. det kändes som när man i ungdomsåren jumpade på isflak.
Målgången blev häftig i vart fall för mig. När jag kom in på stadion tänkte jag att här ska jag ge allt. På något sätt så kändes allt så lätt, sprang förbi massor av löpare och i kurvan kändes det som att jag bara flög fram. Målgången blev 5.13,23 helt enligt min planen. Så hela Stockholm Marathon gick som jag tänkt mig, allt kändes som jag tänkt mig att det skulle kännas. Det jobbigaste var tågresan hem. När jag steg av i Södertälje så var benen så stela att jag i ett kort ögonblick tänkte att jag tar mig inte hem. Men efter ca 100 meter gick det lätt igen, givetvis med lite träningsverk, men det ska det ju vara om man löp 42,2 km.
Målgång
Då är det bara att bocka av Stockholm Marathon √
Att stå bland ca 20 000 löpare på Lidingövägen var häftigt. Man såg bara ett hav med folk (se bilden ovan).
Loppet då. Första milen följde jag med löparna runt mig och första milen gick på 1,07,49. En tid som jag haft vid de millopp jag sprungit. Vid 21,1 hade jag 2,28,19 vilket var ca 9 minuter bättre än schemat för en tid på 5,15. Hade en lite svacka mellan 30 och 35 km, tappade några minuter där. Västerbron som jag skrev lite om när jag prövade på denna den 3 juni när jag hämtade min nummerlapp upplevde jag inte som jobbig. Första varvet var det många löpare. Jag följde mitt schema att gå snabbt upp till toppen och sedan löpa nerför. På andra varvet var det samma strategi, nu var det lite färre löpare som också var trötta så jag gick för ett stort antal löpare uppför och sprang också förbi många nerför. En lite obehaglig upplevelse fick jag och säkert alla löpare, det var när vi passerade över den tillfälliga bro som finns vid Söder Mälarstrand. Med alla löparna på bron så började den skaka. det kändes som när man i ungdomsåren jumpade på isflak.
Målgången blev häftig i vart fall för mig. När jag kom in på stadion tänkte jag att här ska jag ge allt. På något sätt så kändes allt så lätt, sprang förbi massor av löpare och i kurvan kändes det som att jag bara flög fram. Målgången blev 5.13,23 helt enligt min planen. Så hela Stockholm Marathon gick som jag tänkt mig, allt kändes som jag tänkt mig att det skulle kännas. Det jobbigaste var tågresan hem. När jag steg av i Södertälje så var benen så stela att jag i ett kort ögonblick tänkte att jag tar mig inte hem. Men efter ca 100 meter gick det lätt igen, givetvis med lite träningsverk, men det ska det ju vara om man löp 42,2 km.
Då är det bara att bocka av Stockholm Marathon √
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar